Gapa stort...
Det var dags för ett tandläkarbesök för Kristian. Det var det andra för hans del. Nu skulle han få visa upp sina tänder för tandläkaren. Vi skyndade oss iväg för att hinna med bussen som skulle ta oss till Rotebro centrum. Jag visste att det skulle bli tight tidsmässigt (även om den inte skulle gå på ytterligare ca 1 minut) så jag sprang så fort jag kunde bärandes på Kristian. Bara 10 m från hållplatsen kom den swischandes förbi våra snopna ögon. ATTANS!! Inget att göra. Vi skulle få gå till centrum nu. Det är inte jättelångt så ingen större fara i det men visst hade det varit kul för en bussälskare att få åka buss.
Vi gick och hade tid att hinna med ett apotekbesök innan vi skulle in till tandläkaren. Vi behövde lite nya nappar till minstingen Oliver, även Semperdroppar som motverkar gasbildning och magont för honom och sen lite koksakt att droppa i Kristians ögon för att bli av med ögoninflamationen. Detta kalas var inte ratis direkt men så är det väl ofta med nyttiga saker och det är absolut inget att snåla med så skitsamma! Katjing!
Det var nu det var dags. Tandläkaren!!! Vi hade pratat om besöket innan och det skulle (enligt Kristian) bli spännande och kul att få visa upp sina tänder. Han skulle absolut gapa stort för tandläkaren. Det var just så det lät när jag frågade honom om det innan. Tänkte att det såklart var lika bra att berätta om vad som skulle hända så att allt inte bara skulle bli en chock för honom.
Vi kom in och fick slå oss ner i tandläkarstolen. Kristian i mitt knä. Tandläkaren frågade om hon skulle visa Kristian hur man kunde åka med tandläkarstolen och NEPP!! Det skulle hon minsann INTE göra! Men liiite fick hon allt justera stolen för att ha någon möjlighet att kunna kolla in i munnen - ialla fall om Kristian hade velat gapa sådär som han ganska nyligen innan sagt att han skulle göra.
Men nej nej. Inte ville han gapa inte. Han ville inte testa att hålla i den spegel som dom anvnder för att lättare se
in i munnen. Han ville absolut inte visa hur vi brukar göra med tandborsten heller. Inget dög. Det skulle minsann INTE öppnas några munnar eller visa några tänder här inte. Nej nej!
Jag försökte allt. Du får titta på min telefon. NEPP! Du får titta på klistermärkena?! NEPP!! Jag bär dig och du behöver bara visa dina tänder för mig så räknar jag dom... NEPP!
Men under en bråkdel till sekund gapade han faktiskt med ett léende åt mig och detta räckte för det tränade ögat som tandläkaren hade för att hinna se att han faktiskt hade alla tänder i underkäken. Hur det var i överkäken hanns dock inte med. Klandrar henne inte alls för det. Jag sa att jag själv skulle kolla senare och höra av mig om några tänder saknades. Det ska finnas 20 tänder fick jag höra. Kristian har dessa 20 tänder. Jag fick kolla när vi kom hem.
Vi kom överens om att Kristian skulle få återkomma om ca ett halvår igen på ett nytt försök. Det var ingen idé att tvinga honom att göra nåt som han inte ville nu. Det hjälper ju liksom inte till. Han fick ändå ett klistermärke, valde (såklart) en lastbil som motiv.
Så var det med det tandläkarmötet. Kristian var aldrig ledsen eller rädd. Bara väääldigt bestämd över att inte alls visa upp sina tänder för en främling. Kanske får leka lite tandläkare & doktor på hemmaplan för att mjuka upp det hela lite inför kommande besök?!
Vi hann med bussen hel ändå. Det var som vanligt spännande. Kul att han fick trycka på knappen med.. Eller den var lite för hård så jag fick själv trycka efter hans två tappra försök.
Gapa stort?? ... skulle inte tro det!
(Rickard)
Lugnet före stormen
Stackars Kristian har ögoninflammation. När han vaknade imorse när pappa gick upp kunde han inte öppna ögonen :(. Nu är det lite bättre, men han kunde såklart inte gå till dagis.
Idag har vi (Kristian, Oliver och jag) därför varit ute och gått samt cyklat (Kristian), varit i lekparken och gungat (Kristian) och tittat på en gräsklippare som klippte runt lekparken. Fascinerande hur intressant en gräsklippare kan vara... Det var jättehärligt väder och
Nu ligger Kristian och sover i sitt rum och Oliver sover i bärsjalen på mitt bröst, så en liten stunds lugn och ro för min del!
Man kunde tro att två barn är dubbelt så jobbigt som ett, men det känns mer som att ökningen är exponentiell och att det är ungefär 4 ggr så jobbigt. Nu har vi såklart inte riktigt hittat rutiner etc än, så det kanske minskar något (hoppas kan man ju). Igår hade Oliver ont i magen och Kristian ont i benen, så vi satt med varsitt skrikande barn i soffan och skrattade åt eländet.
Men det är roligt också. Oliver är hur mysig som helst och Kristian är en stolt och jättesnäll storebror med massor av roliga ideér.
senare...
Nu har Kristian varit vaken en stund så vi har kollat på brandbilar på youtube. Det är väldigt poppis, tack alla som lagt ut klipp på brandbilar/polisbilar/ambulanser!
(Marie)
premiär!
Har lovat att jag ska skriva ibland, men hittills har jag inte kommit till skott. Apropå skott är Kristian helt fixerad vid att skjuta på saker. Han springer runt med pinnar och alla möjliga och omöjliga saker och skriker pang! och "skjuter på mamma/pappa/xxx". Vi är inte riktigt lika förtjusta... Oklart var han fått det ifrån, kanske grannen...
I morse bet han en rågrut så det såg ut som en pistol och ropade jättenöjd "titta mamma!". Vad säger man...?
Var på BVC och vägde Oliver som landade på 3290 g, så han har gått upp 500 g sen han föddes och lagt på sig 300 g senaste veckan = 10% av sin kroppsvikt. Imponerande med tanke på att han bara dricker!
Mammalivet hittills är rätt soft, men vi har tur med en jättego kille som för det mesta är nöjd. Just nu gör jag inte så mycket, testar mañana mañana, får väl se hur det blir framöver!
(Marie)
Det var väl på tiden att...
Det är ju inte bara min blogg längre (även om det ännu bara är jag som skriver). Skärpning Marie! ;)
Det känns helt klart att jag numera sen i fredags börjat jobba 100% igen. Det var ju ett tag sen helt klart. Det har varit jätteskönt att sluta sådär lagom efter lunch - kl 14.15 ca. Det fanns ganska mycket kvar av dagen då på nåt sätt. Så är det inte längre. Nu är det "som vanligt igen". Så som det ju är tänkt att vara normalt. 8 timmars arbetsdag. Bara att ta det för vad det är.
Nu ska jag inte skriva nåt mer för ikväll. Jag ska istället passa på att mysa lite i soffan tillsammans med Marie & Oliver. Kristian sover ju nu i sin säng så jag får passa på att mysa med honom i morgon igen innan han lägger sig. Att komma hem senare innebär ju tyvärr att man får mindre tid tillsammans. SKITTRIST! Man får helt klart passa på att ta vara på den tid man får tillsammans. Är det något jag har lärt mig så är det att tiden ALDRIG väntar på någon.
Ha det bra alla...
Här kommer bilder...
Det får räcka för just nu...
Alltid kul med bilder väl?!
Idag är det lillprinsens födelsedag.. Men mer om detta kommer senare!
Bjussar på lite...
Enjoy!!
(Publicerat av Rickard)
Hade lite smygisfirande...
...av lillprinsen idag! I morgon fyller nämligen Kristian 3 år! Det är sjukt va fort tiden går, och kul - ja det har vi verkligen haft!
Kristians mormor & morfar samt morbror med flickvännen J hälsade på och hade paket med sig. Kristian sken upp som en liten sol och drog med sig sin morbror in i sitt lekrum och tömde sin klosslåda med maximalt tömningsläge - nämligen helt upp och ner. Klossarna for mot golvet med ett brak! Sen byggdes det torn tillsammans med morbror P.
Det blev tårta. Kristian kunde bara tänka sig en slags tårta, nämligen en chokladtårta så självklart gjorde vi en sån. Vi protesterade inte alls för vi vet hur sjukt god den där tårtan är. Vi sjöng för Kristian och han fick blåsa ut dom där tre ljusen. Ja dom brann efter varje blåsförsök så på den tredje gången fick jag hjälpa till lite.. hehe Ingen skada i det va?! :)
Kristian fick många fina saker men jag tror nog att det var den där sopbilen som morbror P hade med sig som var absolut roligast just då! Efter ett litet ritch och det med minimal insyn över vad som gömde sig bakom presentpappret sjöng Kristian ut "-EN SOPBIL!" (Eller bopbil som det ju låter som när han säger det). Ja det hade han full koll på minsann. Ivrigt revs paketet upp innan han kunde kasta sig över sopbilen och fylla den med skräp. hehe
Igår hade jag och älskade Marie en riktig super-gourmet-afton. Vi hade handlat på oss goda ostar, parmesan i chili-&-balsam-marinad, marinerade kronärtskockor, vitlöksölkorv, några andra fina salamisar, oliver, kantarellmackor mm mm. M.A.O. SUPERGOTT! Det röda vinet till var lite pricken över i:t även om det var lite i det tunnaste laget. Men ändå! 
Det var verkligen supermysigt, och gott! Vi bestämde oss för att ha just sådana gourmet-kvällar mycket oftare! Det är vi värda!!
I morgon är det Kristians 3-årsdag. WOW! Vi har köpt glass som han ska få ta med sig till dagis och bjuda vännerna. Just på samma sätt som han i onsdags fick ta med sig glass och bjuda samma vänner för att han hade blivit storebror. Det var väldigt uppskattat tydligen. Kristian var såå stolt tydligen.. KUL!
Bifogar lite bilder från senaste tiden.
- En nöjd Oliver , ja han kommer nog att heta Oliver -
- två förälskade småfåglar i busken utanför ett fönster -
- mumma!! -
- badkruka?? -
Peace!
(publicerat av Rickard)
Liten fick storbesök...
...av storebror!!
Mormor kom med vår Kristian för att få hälsa på den nye familjemedlemmen. Det var en mycket stolt Kristian som fick hålla sin lillebror. Han var såå goo mot honom. Underbart att se! Kärlek vid första ögonkastet verkligen.
- Det är en jättestolt Kristian som får hålla sin lillebror för första gången -
- Det gäller ju att utforska honom så att allt är som det ska -
Det får räcka för nu.. :)
(Publicerat av Rickard)
Jag skulle vilja presentera...
...Oliver, vår nya familjemedlem!!!
Vi tror ialla fall att han ska heta Oliver, vi testar det till en början.
Denna bild togs morgonen efter födelsedagen. Beskrivandet av själva förlossningen överlåter jag till min sambo, om hon vill berätta om den vill säga. :)
Vi mår alla bra. Oliver (med risk att få ett annat namn) var 48 cm lång (kort), vägde 2.780 gram när han föddes den 2010-10-02, kl 22.14. Nu när han vägdes idag hade han minskat sin vikt till 2.640 gram (vilket är normalt).
Känner att jag måste säga en sak....
VILKENE GREJ!!! WOW!! En förlossning är ju helt otroligt! Det går inte att ens komma i närheten av att förstå vad det är man står inför förrän man är där. Kvinnan är otrolig! Kan lätt konstatera att vi män inte har NÅGONTING att ta fram i jämförelse i dom kraftmätningarna. WOW! Men jag är inte avundsjuk för det. Inte det minsta faktiskt. Jag skulle aldrig vilja vara tvungen att gå igenom det där! Ändå när man frågar Marie så säger hon nu direkt efteråt att hon skulle kunna göra om det. (!) Otroligt!
Idag är det dygn två. Det är den dag när bebisar är konstant hungriga. Dom söker brösten konstant och det är för att mjölken ska komma igång ordentligt; alltså helt naturligt. Det är såklart påfrestande för Marie med att ha en liten stenhårt sugande bebe någonstans där hon annars kan vara känslig. Ouch!
Jag lämnar bloggen lite nu men tro mig, det finns redan jättemycket att berätta om... Men det kommer lite senare!
Tills dess...
Oliver - välkommen till världen!
PEACE!
