Det gick inget vidare på Karolinska sjukhuset idag. Kristian ville inte direkt göra några färdighetstester. Han är ju fortfarande sjuk stackarn så det är väl inte så konstigt egentligen. Vi kom överens om att dom skulle komma hem till oss senare när Kristian är frisk igen. Jättebra att dom kan göra hembesök!

Vissa av testerna som vi försökte oss på var knepiga tycker jag. Som att tjejen sträckte fram sin tomma hand och låtsades hålla i ett plåster som Kristian skulle ta emot. Vi har då inte lekt med några låtsasleksaker! Plåster vet han nog inte ens vad det är. Han har aldrig behövt plåster, ja förutom när han var mindre och fick några små över där han fått sprutor, men då var det knappast plåstret i sig det låg fokus på utan att det strax innan stuckit till av dom dumma sprutorna!!
Kristian kollade på förvånat på henne som om hon vore helt bakom flötet liksom. Jag skulle väl ha gjort samma sak i hans situation.

Vi får väl se hur det går sen när dom kommer hit.

När vi gick därifrån skulle jag ta bussen till närmaste pendeltåg för att åka till jobbet. Jag hann någon enstaka station innan min telefon ringde. Det var min sambo. Jag var tydligen tvungen att snabbt ta mig tillbaka. Jag hade nämligen bilnyckeln på mig. Typiskt!

Det fanns en skylt som visade vägen till en annan avdelning än den vi skulle till på Karolinska. "Bröstcenter" stod det på den och den pekade åt den avdelningen. Min sambo fann det olämpligt att jag skulle fota den. Hennes första tanke var nämligen cancer, min var något helt annat.
Hon har såklart rätt i att det hade varit osmakligt. Bröst för mig handlar inte om cancer. Bröst på ett sjukhus är en helt annan grej kanske, uppenbarligen!

Bröstcenter...