H-vete!! Nu är jag inte på gott humör. Andras förseningar som drabbar mig irriterar mig nåt så fruktansvärt! Nu när jag skulle lämna Kristian i morse vid 7-tiden då dagis öppnar så var det lika svart i dess lokaler som i en grav. Vi var några minuter före så jag tänkte inte så mycket på det då mer än att jag tyckte att det var lite märkligt att ingen ännu var där och förberedde eventuella dagsrutiner. Ringde på klockan för säkerhets skull, någon kanske gillade mörker tänkte jag. Inget svar.

Minutrarna som skenade iväg kändes som sekundrar och jag började inse att jag skulle missa det pendeltåg jag hade siktat in mig på. Min sambo var med och hon skulle nu bli sen till hennes kurs. Tiden gick och efter ett tag kommer det en man från personalen. Han var lika förvånad över att ingen ännu var där och sa att "då var det väl bra att han var extra tidig". Tänk om han inte hade kommit!! Vilken "tur". Han skulle bara göra sig redo genom att byta sina kläder och sen kunde vi överlämna vår glada Kristian.

Nu hade vi två minuter på oss att hinna till pendeltåget. Jag stod hårt på gasen och visste innerst inne att det var kört men hoppades på att tåget eventuellt var lite försenat. Det var det inte. Det åkte när vi svängde in på parkeringen vid stationen. SKIT!

Denna försening innebar att jag idag blir utan frukost. Jag kommer att träna på lunchen och vill inte slappa med det nu. Jag har ju gett mig fan på att komma igång på riktigt nu. Träna på tom mage är verkligen ingen hit. Jag har en fryst matlåda här som jag nu kommer att ta fram som räddare i nöden men (!!!) det kommer att ta extra tid och det är tid som jag egentligen inte har någon lust att bara "slösa bort".
- - -
Okej nu är jag lite lugnare. Nu smet jag över till matsalen och norpade två mackor ändå. Smet över mitt i detta inlägg så om det blev lite förvirrat så.. Ja, det blir så ibland.

Nu är jag glad igen - måttligt glad ialla fall.