Digerdöden!!! Det var just vad jag känkte på när jag i morse tvingades springa närmare 2 km eftersom att jag tabbade mig och missade bussen. Den satans rackaren var i tid typiskt nog. Bra SL - dåligt Rickard!

Det var dock två riktigt onödigt moment som gjorde att jag missade bussen:
1: Jag skulle av nån anledning ta med mig mobilladdaren. Vet inte varför egentligen!

2: I samma veva som jag kommer ut hör jag hur bussen passerar och åker mot busshållsplatsen ca 200 m från hemmet. Jag envisas med att ändå låsa ytterdörren och springer sen i vetskap om att jag inte kommer att hinna om inte busschauffören uppmärksammar mig och kanske ännu viktigare, låter sig blotta sitt kalla SL-hjärta och invänta en springande resenär.
Det hade ju kunnat vara några fler resenärer som gjorde att busstoppet skulle ta längre tid men IKKE!

Jag orkade inte vänta på nästa buss som skulle komma halvtimmen senare. Jag ville snabbast möjligt till jobbet. Vi ska ju åka och hämta bilen när jag kommer hem. Vår nya bil! Ingen tid att förlora med andra ord.

Ganska skumt egentligen... Bilen fick aldrig det där trevliga fokuset som man annars kan känna om nåt nytt. Den är ju kostnadsmässigt i klass med ett stort köp vilket man borde känna mer glädje för. Det är något som stjäl dess uppmärksamhet - nämligen den vetskap om att banken ser positivt på mig & min sambo och ger oss ett hyggligt lånelöfe. Precis så som vi vill ha det. Detta besked tog vi med stor glädje emot igår.

Tiden vi valt att kalla idag är glädjens tid i mitt liv. Det är mycket som händer och jag stortrivs!

Digerdöden... Du blev bara ett minne blott!