Nytt avslöjande om det busfrö jag var som barn.

Jag och min kusin umgicks mycket när vi var små. Vi hittade på mycket roliga och busiga saker tillsammans och så även om det jag nu ska berätta...

Vi hade tillverkat ett vapen. Ett ganska oskyldigt vapen men ändå ett vapen. En slangbella!! Det hade ju många barn i vår ålder och det var ju "oskyldigt" på något sätt.

Vårat vapen var dock helt värdelöst för vi hade ingen ammunition! Det var just detta som vi skulle fixa. Min kusin visste vart man kunde få tag på zink (för det var ju just det som var den bästa sortens ammunition till slangbellor! Vi var i hans kvarter så vi tog vägen via hans pappas garage och tog med oss en avbitartång och satte sen kurs mot ammunitionsstället.

Det var några bator bort i det villaområde han bodde i. Det var en telefonstolpe som hade en lös "huv" som man lätt kunde ta bort och där fanns den... Ammunitionen. Det var ju bara att klippa bort från telefonstolpen!!

Jag tog hand om det bortklippta zinket medan min kusin klippte.

Vi blev dock avbrutna efter bara en liten stund. Det var grannar som kom ut och var arga över att deras telefoner just slutat fungera. Det var dags att dra därifrån så fort det bara gick!! Vi ville ju inte behöva stå till svars för det där. haha

Jag våtar inte svära på det men har för mig att jag hörde att den delen av villaområdet var utan telefon i närmare en vecka. Stackarna!!

Vi hade dock bara zink för några timmar innan den tog slut. Orättvist!