Detta jag ska avslöja nu är också nåt från barndommen. Ett minne som satt sig så väl i mitt historiefack i hjärnan. Dock alldeles sant!

Vi var på resa till Fefor i Norge. Det var hela vår gata (i stort sett) plus mina kusiner som hade arrangerat en bussresa. Många familjer, många föräldrar & alla vi barn.

Resan tog sin tid och det var det ena stoppet efter det andra men fram genom vintern for vi. Vi stannade till vid nån rastplats och skulle stanna där ett litet tag. Vi barn samlades för att försöka fördriva tiden. Det var oftast så när man var liten att tiden var nåt som gick väldigt långsamt när man skulle vänta på något.

Vi kastade lite snöbollar hit och dit och det var en mur precis bredvid oss. Varför inte kasta över den? Vad som fanns på andra sidan hade vi ingen aning om men det var ju "bara snöbollar" vi kastade, vad kunde hända?
Jag ska nu berätta en sak som hände...
Det springer fram en liten dvärg från andra sidan. Han verkar vara ganska upprörd. Han har ett tydligt snöbollsmärke på sin mössa. Någon träffade "mitt-i-prick" uppenbarligen och detta var inte helt poppis!!

Vi barn hade ju aldrig sett en dvärg förut och någon (kan ha varit jag) skrek ut "En rövare, en rövare!!" varpå dvärgen stampade till med ena fotan och vi barn blev jätterädda och sprang därifrån så fort vi bara kunde tills...
Men vänta nu.. Vi är ju många fler än rövaren, vi tar honom.

Vi stannade upp. Laddade om med nya snöbollar och jagade den stackars lilla killen. Vilken fart han fick! Han sprang så fort att snön nästan smälte under honom.
Jisses!!
Så kan det gå.. Vi fick senare höra att det vi hade gjort var fel. Det var ingen rövare utan en dvärg och han hade nog all rätt att vara arg på oss.

Ja ja... 1-0 till oss barn i denna ronden!

Ps: Tack Fredrik för att du önskade denna... Den satt långt inne men jag glömmer ALDRIG detta! OTROLIGT ROLIGT! Och... Jag har inte heller sprätt än. (Nåt som bara vi förstår!) DS!