Natten från helvetet!! Helt klart, no doubt about that! Kristian vaknade strax efter mitt förra inlägg. Han var vaken och protesterade typ för ALLT.Jag ville inte att min sambo skulle behöva vara vaken och höra hans protester så jag tog ut honom till vardagsrummet och han fick sitta hos mig i soffan. Det gick ett kort tag men nej, han klagade vidare. Han fick gå ner på golvet vilket var ännu värre för honom.. Tillbaka upp i min famn och jag ställde mig upp och vi gick och luktade på saker här hemma, typ blommor och såna saker. Lugnade honom ett litet tag men nej.. Inte helt nöjd.

Vad göra?? Självklart hade jag redan kollat hans blöja och allt var i sin ordning även där. Ingen feber heller. Han var ganska snorig så jag torkade av honom snoret och använde en sån där otrevlig snorsugare. Snoret försvann men gnällandet fanns kvar.

Timmarna gick och jag kände mig allt mer otålig. Va fan skulle man göra?

Rätt vad det var tittade jag på klockan som nu hade skenat iväg till strax efter kl 04.30. Happ!! Sedär ja! Lovely.. NOT!!

Gnällandet hade avtagit och jag gjorde ett nytt försök att lägga honom i hans egen säng. Höll mina tummar stenhårt i hopp om att det skulle gå vägen utan att störa min sambo som sov i samma rum. Jodå det protesterades inte! woohoo!! Lyckokänsla även om den var övertagande trött.

Han fick lite lella att snutta på och jag smög så ljudlöst jag bara kunde ner i sängen. Kände mig som en djungelkatt! Kollade en sista gång nu på klockan. Var bara tvungen att veta vad tiden var. 04.39!

Slumrade till och så kom det tillbaka...

Uäääääh! Kristian kallade op mig. Jag hade precis somnat till.. Tog upp honom och kollade klockan igen. Min sambo vaknade och frågade vad klockan var. Okej hon var nu 04.58. Minns tiderna eftersom jag retade mig så mycket på sömnlösheten. GRRR!!

JÄVLAR!! Nu kände jag att jag inte hade mycket tålamod kvar. Det fanns uppenbarligen inget jag kunde göra och det var bara att insé fakta - att jag inte skulle få sova nåt denna natt!

Tog med Kristian till vår säng och han började genast åla sig och krypa omkring. Suck! Min sambo erbjöd sig efter ett tag att hon kunde gå upp och ta hand om honom men nej sa jag, hon skulle ju upp om nån enstaka timme och åka bort så jag tyckte hon behövde sömnen.

Jag la ner honom i hans säng igen med tanken att nu får han stanna där oavsett vad som händer. Jag orkar inte mer!

Det protesterades i några enstaka sekunder och sen tror jag han somnade. Hörde inget och själv somnade jag kort därefter. Han gnällde inte ialla fall.. Tog min sambo honom ändå?! Vet inte.. Jag däckade och vet inte.

Sömnlöshet - I HATE YOU!!