...för att förhandla om priset! Dom hoppades väl att detta skulle göra susen i hopp om att få varan för minsta möjliga peng.

Detta är en historia från mitt liv som säljare i en musikaffär. Jag var runt 20 när det hände...

Det kom in tre personer i musikaffären, två killar och en tjej. Jag lät dem först spana runt bland musikprylarna och sen gick jag fram för att fråga om jag kunde hjälpa dom. Jodå dom var intresserade av någon musikgrej som jag idag inte ens minns vad det var. Det var den ena killen som till en början skötte snacket. Han förklarade vad dom var ute efter och jag visade upp vad vi hade att välja på och det var just någonting som dom fastnade för. Minns som sagt inte ens vad det varför grej.

Nu var det tjejens tur att göra sin grej, vad jag snart förstod varför hon var med. Hon började jätteöppet flirta med mig och kallade mig det ena med det andra gulliga osv och sa att dom ville ha bästa tänkbara pris. Självklart ja jag, jag ska se vad jag kan göra för superpris åt er. Jag gjorde vad jag kunde på priset men det dög inte lls åt dom. Tjejen fortsatte: "Men kom igen raring, det är väl klart att du kan ge oss bättre pris än så!!" Hon blinkade med ena ögat och log med hela kroppen.
Jag förklarade att det faktiskt var det bästa pris jag kunde ge. Att det inte var försvarbart för mig att sälja varan till ett lägre pris än vad jag erbjöd.
Tjejen charmade till sig ytterligare mer så det nästan blev onaturligt och menade att man ALLTID kunde göra bättre priser. Att det inte kunde finnas några hinder.

Jag höll inte med och beklagade att det inte var så som hon sa i detta fallet.

Jag minns nu inte helt klart men jag tror att dom köpte varan för det pris jag erbjöd ocg lämnade sen butiken.

Det gick några dagar och det blev helg. Jag var ute och festade med några kompisar och när uteställena hade stängt var det kurr-kurr i magen och ett besök till McDonalds väntade.

Vem såg jag inte i kassan om inte den söta tjejen!!! BINGO! Tänkte jag...
Jag ställde mig glädjeligen i den kö som ledde fram till henne. Nu hade jag min stora chans. NEJ INTE TILL ATT BJUDA UT HENNE, utan att pruta! Hur billig kunde mitt hamburgermeal bli?? "man kunde ju ALLTID göra bättre priser!!"

Det blev min tur och jag sken upp framför henne, kopplade på min charm och gjorde min beställning. Jag märkte att hon kände igen mig. När min mat kom och det var dags för mig att göra betalningen så förklarade jag att jag självklart ville ha bästa tänkbara rabatt. Hopn skruvade på sig och förklarade att det inte var möjligt. Jo men självklart vill jag ha rabatt sa jag. "Det kan ju inte finnas några hinder" för rabatt förklarade jag. Det sa hon ju själv för bara några dagar sen.
Hon blev helt tyst och såg väldigt generad ut. Hon beklagade och jag bara log och njöt av ögonblicket. Sen sa jag: "Du ser, ibland är det inte så lätt att göra saker bara för att andra säger det". Jag betalade såklart fullt pris och det var slutet på den historien.

Kan ju säga att det var så underbart skönt att "Ge igen" med samma mynt.
 
Hämnden är verkligen ljuv!!