En ganska blek men gigantisk betongbyggnad med några stora röda bokstäver som bildar ordet Marabou var bara ett ställe jag passerade igår. Tog mig en bensträckare med Kristian, kände att jag behövde röra på mig. Gick en väg som jag inte brukar och upptäckte en riktigt trevlig rutt att promenera. Ska naturligtvis göras om!

Det var riktigt höstigt ute med. Solen låg på och löven varierade i färg sådär trevligt som bara hösten kan bjuda på. Promenadstigen följde en liten älv här i väsby.

Eftersom att Kristian hade somnat tryckte jag in hörlurarna från mobilen och dunkade på med skön musik. Så där gick jag längs den trevliga rutten och riktigt njöt av hösten.

När min sambo kom hem gick vi till lokalen som vi ska vara i efter dopet. Spanade in vad som fanns och vad som måste tas med osv.

Det fanns ett piano i lokalen så naturligtvis passade jag på att plinka lite på det innan vi gick hem igen.

Väl hemma fixade vi iordning lite käk. Det blev thai-rester från gårdagen. Enkelt och jättegott = smidig succé!

Därefter var det bakning som stod på schemat. Vi bakade chokladrutor i massor! Blev först inte helt bra med chokladen som ska vara ovanpå så vi improviserade lite med receptet för att få till det som vi ville ha det.

Ringde och skrämde upp min syster lite. Hon har tydligen inte varit på dop innan. Ja förutom det då hon själv blev döpt men hur mycket minns man av det egentligen? Själv har jag fått höra i efterhand att jag då var en riktig Wilde! Ja både till namn & sätt. Jag sprang omkring hela tiden tills jag brakade rakt in i dopvattensbehållaren som var nån stor stengrej. Detta slutade med både skrik & tårar.

Men ialla fall om min syrra. Jag berättade att dopet skulle ta ca 2 timmar och hon nästan tappade luften och avbröt mig "TVÅ TIMMAR!!" Vad ska man göra på dopet egentligen som tar så lång tid. Jag ljög ihop att man skulle välsigna dopvattnet och att det tar sin lilla tid. Att alla gudföräldrar inklusive vi föräldrar och prästen stoppar varsitt finger i dopvattnet och går runt i en cirkel och ber högt tillsammans. Min syrra förblev alldeles tyst i luren. Sen förklarade jag att det var 9 psalmer som skulle sjungas plus att prästens förhör till gudföräldrarna tog sin lilla tid. Men det var egentligen ingen fara sa jag. Han förhör bara saker från det Nya Testamentet så det gäller ju bara att man kan den någorlunda.

Jag lovar att min syrra blev väldigt lättad när jag sen förklarade att det bara var ett skämt! Hon undrade om det var nån konstig sekt jag hittat och gått med i. Jag förstår henne!!

Idag ska jag träffa folket på Stjärnurmakarnas huvudkontor. Dom har invigning och ville att jag skulle komma. Trevligt! Alla där är så trevliga och man känner sig alltid så välkommen när man kommer dit. Extra trevligt tycker dom att det är när jag har med mig Kristian såklart. Det är nog han som dom helst vill träffa misstänker jag. hehe

Och till det sista...
Idag landar brevet om Kristian hos hans biologiska mamma. Jag vet verkligen inte vad det kan få för reaktion men hoppas att lugnet som nu varit i några månader består.