Är det inte sorgens dag när man blir så gammal att det inte längre är försvarbart  att leka under bordet!?!
Alla barn (så vitt jag vet) tycker om att leka under bordet då det är fest. Jag vet inte varför det var så roligt egentligen men roligt var det. Kristian har börjat insé detta nu. Han pallrar sig under bordet när han får tillfälle och man sitter där.

Vi var på dop förut. Det var trevligt men ska bli skönt att slippa nu framöver i det närmsta.

Det bjöds på sötsaker som vissa kallar det, andra kallar det kalorier. Själv kallar jag det götta. hehe
Det var en gigantisk princesstårta i form av en nallebjörn och dopbarnets storebror på 3½ år skulle få första biten. Hans far stor med kniven redo att skära ut den bit som sonen ville ha varpå sonen genast pekar på mitten av nallen (tårtan). Där fanns ju det godaste men det var ju samtidigt omöjligt att få loss den biten då. Nej han fick nöja sig med en kantbit och det var nog okej trots allt för det var en riktigt utsökt tårta!

Det bjöds även på kakor i alla dess slag och när det finns så många olika sorter att välja på så är det tyvärr alldeles för lätt att ta för mycket. Man vill ju smaka på allt, även om det inte går. Men men... Så blev det. Mättnaden kom som en smärre chock och det var bara att kasta in handduken.

Gjorde en härlig pastasallad när vi några timmar senare kom hem. Kändes lagom och vi gjorde såpass mycket att vi kan äta det även i morgon. Min sambos mamma och lillebror kommer över nån gång under dagen så det passar ju bra att ha nåt tillgängligt tills dess att bjuda på.

Nej nu ska vi komma vidare på Harry Potter NR3.

Happy Saturday!