...bakifrån av av bakomliggande bilen. Detta innebar att vi aldrig kom iväg till Stockholm utan hamnade på akuten i mååånga timmar istället. Kan börja från början istället...

Vi hade packat allt och skulle åka iväg. Vi hade väntat lite längre än först planerat för att slippa åka när det var som varmast. Är ju skönare att åka när det är svalare. Men vi kom inte längre än dryga milen innan olyckan var framme. Det blinkades för passerande tåg och bilarna framför stannade så det gjorde även vi såklart. Men inte bilen bakom oss. Jag såg i backspegeln hur den kom allt närmare utan att bromsa in och jag kunde inte göra så mycket. Allt gick såklart jättefort. Det första jag gjorde efteråt var att knäppa loss mig och springa till Kristian. Han fattade inte vad som hände och satt och bara flinade åt mig när jag kollade till honom. Han tyckte kanske att det var häftigt, vad vet jag? Allt var bra med honom ialla fall. Vi åkte åt sidan, jag och bilen som körde in i oss. Det visade sig vara en bekant tjej. Chockad naturligtvis och vi utbytte telefonnummer så vi skulle ordna med allt senare. Det var lite svårt för stunden. Efter ca 10 min kände jag hur det började värka i rygg & nacke. Inget bra tecken. Väntade in farsan (som jag hade ringt efter) och så körde vi till akuten. Det pågår en strejk så det tog fruktansvärd tid med allt. SUCK!
Personen i receptionen satte på mig en stödkrage och sa att han inte trodde att det skulle behöva ta så lång tid innan vi skulle komma in. Nu vet inte jag vad han menar med lång tid för jag satt idryga 4 timmar i ett tråkigt väntrum innan jag fick komma in till läkaren. Han konstaterade att vi skulle röntka så jag fick åka till plan 4 för att strålas lite. Men fick såklart först sitta i ett nytt väntrum. Ett utan tv. Här gick det liiite fortare ialla fall. Var först av oss tre som fick åka upp. Kände mig lite speciell och utvalt eftersom jag kom in först. hehe
Fick ta om en bild efter massa bestrålningar i olika vinklar. Det var en bild som inte blev nåt bra.

Jag såg genom ett fönster skärmen där bilderna kom upp. Tyckte det var märkligt att min nacke såg precis ut som en fot. hehe Det var rummet bredvids röntkenbilder som visades. Sen såg jag på en annan skärm min nacke. Det var en oroväckande markering på ett ställe. Nån kota som var inringad... Inte så ballt ju!

Blev klar och bads gå tillbaka till väntrummet. För mig betyder ju det att jag ska t illbaka till det sista väntrummet jag var i så jag gick GIVETVIS dit. Men det skulle jag tydligen inte. En av dom andra kom tillbaka efter sin röntgen och sa till sin mamma att han skulle tillbaka till väntrummet där nere. Hmmm Jag började fundera på om inte jag också skulle det. Såg hon som bad mig vänta passera rummet och kollade på mig utan att säga nåt. Okej hon såg mig så då var väl allt i sin ordning men jag frågade ändå en annan sköterska efter en liten stund som förklarade att jag skulle vänta där jag satt och skulel bli tillsagd när läkaren hade godkännt bilderna.

Sen kom det en annan sköterska efter ett tag. Dom hade sökt mig där nere i det första väntrummet. Det var där jag skulle ha varit förklarade hon.. Märkligt att ingen tycks veta om saker men (!!!) ändå har svar. Även om dom inte är rätt så verkar det som att det är bättre att chansa på ett alternativ än att faktiskt ta reda på fakta om man inte vet. DÅLIGT!

Mycket väntan blev det. Satt i första väntrummet igen. Nu kom det in en sköterska som bad mig komma med in till läkarens rum. Gick dit och fick sitta och vänta i kanske 15 min innan han hittade tillbaka. Han tog av mig nackskyddet och förklarade att jag kunde ha värkar i nacken några dagar framöver men att det inte syntes några allvarligare skador.. SKÖÖÖNT!!

Jag bad om ett intyg som talade om att jag hade varit där och vilka tider ochsådär. Jag skulle ju ha varit vittne i en rättegång i morgon i Stockholm. Nu vet jag inte riktigt hur vi ska ta oss dit. Bilen är ju inte i perfekt skick men går ju att göras körlig i morgon. Frågan är dock om jag orkar köra till Stockholm eftersom jag nu fortfarande har ont i nacken. Jag ska ringa till rätten i morgon och kolla med dom vad man kan göra. Om det funkar att via telefon vara vittne eller om dom kräver att man ska på ALLA sätt ta sig dit.

Jag mår bra och viktigast av allt... Kristian mår bra!!! Farfar hjälpte mig med El Kid'o idag. Dom åkte hem när lilleman började bli otålig på akuten. Bra var ju det eftersom det tog så många timmar som det gjorde. Fick åka hem kl 22.30. Kom dit kl 17.30, alltså FEM jobbiga timmar stillasittande med nackkrage som fixerade huvudet så man inte kunde röra sig alls. Det hade jag kunnat byta bort mot nästa vad som helst.

Dags att sova nu. Har tagit värktablett och hoppas kunna sova bra utan för mycket smärtor.
P E A C E ! !