Jag fick ett telefonsamtal i morse och det var min sambo som ringde. Hon frågade om jag hade bilnyckeln till vår nyinköpta bil. Jag blev iskall inombords när jag förstod innebörden av detta. -Ja! svarade jag. -Är du säker? Jag dubbelkollade i min jackficka och konstaterade att jag mycket riktigt hade bilnyckeln där.

-Ja det var ju jävligt dåligt! sa hon. Detta innebar att hon nu inte kunde ta bilen till dagis med Kristian. Ännu värre så kom hon inte åt barnvagnen som nu var inlåst i bilen. Hon skulle nu bli tvungen att bära Kristian till dagiset från busshållplatsen som ligger några hundra meter från dagiset.

Jag tycker dock inte att detta var dåligt på något sätt. Snarare tragiskt. Det var ju knappast med flit som jag fick med mig nyckeln idag. Oturligtnog fick vi bara en nyckel då vi hämtade bilen. Dom andra skulle skickas till oss senare.

Nåja, vi pratades vid lite senare och allt hade gått bra. Det fanns ju lånevagn på dagiset så allt skulle ordna sig. Det var bara lite bökigare än vanligt.