...kommer till det snart!! Pappalivet har haft sina förändringar för min del.. Men återkommer till dem senare!!

Min sambo är bortrest i jobbet. Hon kommer hem på torstag. Tills dess är det ett rent grabbhem här hemma!! Det vill säga jag & Kristian. Som vi ska lattja!

Det var fint väder ute idag. Härligt. Det innebar att vi skulle ut i solskenet. Vi tog en tur förbi mitt jobb Hade ju inte sett dem sen konferensen. Jag hoppade av i sveriges armhåla Södertälje syd, en håla som var nästintill omöjlig att ta sig ifrån förbindelsemässigt. Det misstaget gör jag aldrig om, det är lika säkert som att grus i skon aldrig har nåt positivt att erbjuda.

Kristian har kommit på en ny spännande syssla. Klä av sig! Han har sen evigheter tagis av sig strumpor och mössa men tills ganska nyligen har han även börjat ta av sig byxor och tröja. Det är lite trixigare men han grejar det. Varför vill han ta av sig kläderna? För att det går eller för att han är varm? Jag tror på det förstnämnda. Inte är det väl för att han är nudist ialla fall. Det har han inte förstått sig på även om det kan vara jätteskönt att vara helt naken ibland. Men tro nu inte att jag är typen som går omkring naken här hemma nägra längre stunder. Jag är verkligen ingen nakenmänniska!!

Gjorde mig dock naken och tog en dusch och åkte förbi jobbet för att hälsa på...

Pappaledigheten har inneburit väldigt många förändringar. Man har inte längre fasta tider att ställas in efter. Lilleman väljer åt en, och det gäller allt från sömn till när man får äta och vad som liksom.

Man har fått mer frihet att "göra vad man vill" om dagarna. Bara det passar lilleman såklart men oftast är man "fri".
Det dimmiga utelivet har fått sig en rejäl tillbakadragning, numera festar jag inte längre som jag tidigare gjorde. Nu tar man vara på varje litet enskild festkorn som trillar in framför en.

Man har fått så mycket mer att vara stolt över. Man har fått lära känna en ny individ som trots sin lilla storlek tar såå mycket plats. Man har lärt sig vad riktigt ansvar innebär. Man har fått lära sig att någon annan helt måste förlita sig på just DITT beslut i många saker. Man blir aldrig riktigt vuxen förrän man står inför dörren med ett barn i handen som förlitar sig på att man väljer rätt beslut åt det.

Man har aldrig varit lika stolt över saker som för oss allra flesta är självklarheter som att stå upp på egen hand för första gången. Att ta sina första krypsteg och kunna förflytta sig dit man vill. Att klura ut hur man kommer åt saker som man först är utom räckhåll ifrån. Utvecklingen är enormt mäktig när man får följa dess resa från början. Att först vara ett spädbarn som bara kan ligga väldigt still till att med kort tid lyckas utvecklas i en väldig hastighet! GRYMT COOLT!

Andra förändringar är att ens hem inte längre till första del är utsmyckat efter stil, mode eller snygghet. Det är inte fult här hemma men prydnadssaker har föyttats till oåtkomlighet för Kristian. Lådor har säkrats vilket tog ett tag att vänjas in i. Kontakter har säkrats och man lägger inte bara ifrån sig saker ens för ett ögonblick som lilleman kan komma åt sekunden efter. Jag lärde mig detta "the hard way" genom att lägga min mobiltelefon på ett ställe som han efter lite trixande kom åt.

Man har fått lära sig nu att även saker som han omöjligt kan nå går att nås genom att t.ex flytta en karton so mman kan stå på. Kristian har klurat ut detta. Han har insett hur man blir längre. En sak som gör allt mycket besvärligare för en annan. hehe Men ack så stolt man är samtidigt!

Träningen har upphört helt för min del. SUCK!! Jag som tränade minst 4 dagar/vecka innan. Tränade på jobbet eftersom vi hade ett bra gym där. Så nära som dörren bredvid vårt kontor faktiskt. Svårt att skylla på någonting om man inte tränade.
Fick höra idag att detta gym skulle tas bort antagligen.. WTF! Irriterande! Det ska tydligen bli vårt nya kontor när jag kommer tillbaka eftersom vi ska bygga ut den avdelning jag jobbar på.
Men (!!!) Siemens jobbar tvärs över gatan och dom han också ett gym hos sig. Det är tydligen mindre än vårat men om vi kunde flytta över våra träningsredskap till deras sida så har vi ju fortfarande möjlighet att träna nära även om det inte är 3m ifrån sitt kontor. Tror jag kan överleva den förändringen! hehe

Jag saknar verkligen träningen! Jag hade ju börjat få bra resultat i träningen. Jag blev som beroende av den. Saknar att pumpa skrot faktiskt! Ser fram emot att få gymmet inom räckhåll igen.

Det var för övrigt väldigt roligt att åka till mitt jobb idag. Kristian var lika söt som alltid och det var kul att träffa kollegorna igen. Man saknar dom vilket känns när man kommer dit. Jag vantrivs såklart inte här hemma men visst är det skillnad på att få den sociala biten med massvis med trevliga kollegor mot att gå ut i väsby centrum och se mycket folk. Kanske inte världens bästa exempel men ändå. Jag umgås ju inte så mycket med personer om dagarna nu som pappaledig. Det gör man ju när man är inne i arbetslivet. Och jag är en väldigt social person. Jag älskar att umgås med människor.

Får ta mig till öppna förskolan snart igen. I morgon kanske rentav?! Behöver träffa lite folk igen. Behöver snacka med ansikten som svarar. Vill att även Kristian ska få träffa lite mer folk. Bra träning inför dagis-tiden som snart kommer. Bra om han får dra på sig lite mer baciller som en kollega sa till mig idag när vi rastade hennes hund.

I morgon ska jag till båtklubben. Det är information som jag ska vara med på eftersom vi är nya medlemmar i båtklubben. Bra att visa fram sina fötter och självklart är all information viktig nu när vi är nya och inte känner till alla rutiner som kanske finns. Det vaknas ju båtupptagning nu snart med så... Ja det finns mycket som jag vill ta reda på! Lilleman ska få stanna här hemma hos min sambos föräldrar vilka såklart är hans mormor & morfar. Kristians mamma är ju min sambo. Inte tjejen som födde honom. Alltså blir ju då hennes föräldrar mormor & morfar till Kristian. Men jag går inte in mer på det nu. Anledningen till att dom ska ta hand om honom undertiden jag är på båtklubben är ju att min sambo är bortrest tills på torsdag. Nåt med jobbet. Det passar sig nog inte att jag tar med Kristian till båtklubben så ja, detta var den smidigaste lösningen.

Okej.. Kristian sover. Jag är ensam... PEACE!!