Nåt som bara blir svårare och svårare är att träffa och lära känna nya vänner. Ju äldre man blir desto svårare verkar det vara. Ja visst är det enkelt att lära känna nya kollegor på arbetsplatser och den biten men riktiga vänner som man umgås med? Nej det är betydligt svårare!

Idag kanske jag lyckades med just detta. Jag har snackat lite med en kille som man mött vid busshållsplatsen ibland. Uppenbarligen bor han i närheten och vi har en sak gemensamt, vi är båda pappor. Han har en något yngre son än Kristian. Vi har hjälpt varann med våra barnvagnar på och av bussar och småpratat lite på resorna. Han var med den gången busschauffören var så upptagen att prata i sin telefon att han glömde släppa av mig vid min hållplats. Han berättade idag för mig att han hade skällt ut chauffören sen när jag hade kilat iväg. Chauffören hade bara höjt sina armar och försökt slingra sig men min kanske nya vän hade verkligen fått chauffören att förstå att detta inte var okej. WOW!! Man tackar!

Vi har nu bytt telefonnummer och kommer att höras av nu snart.. Vi kan ju låta våra barn leka tillsammans och vem vet, kanske har vi nu inlett vad som kan bli vänner för livet?!